Wolfgang lässt schön grüßen

üben, üben, üben

BYTA BLOD

 

Birger Sjöberg (1885-1929)

 

”Den första gång jag såg dig”

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag på förmiddan, då solen lyste klar, och ängens alla blommor av många hundra slag, de stodo bugande i par vid par.

Och vinden drog så saktelig, och nere invid stranden, där smög en bölja kärleksfull till snäckan uti sanden.

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag, den första gång jag tog dig uti handen.

Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn, så bländande som svanen i sin skrud.

Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn liksom ett jubel utav fåglars ljud.

Då ljöd en sång från himmelen, så skön som inga flera; det var den lilla lärkan grå, så svår att observera.

Den första gång jag såg dig, då glänste sommar-skyn så bländande och grann som aldrig mera.

Och därför när jag ser dig, om ock i vinterns dag,då drivan ligger glittrande och kall,nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag och vågens brus i alla fulla fall.

Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga, att sommar-solen skiner på dina anletsdrag, som rodna och som stråla och betaga.

Läs dikten på Litteraturbanken.

Dikten har tonsatts.

Denna dikt är ett bra exempel på naturens samklang med känslorna

och hur naturen används för att beskriva en älskad människa.

Be eleverna peka påexempel på detta i texten.

Titelfoto: Der-Rundblaettrige-Steinbrech-Saxifraga-rotundifolia

Schreibe einen Kommentar

Deine E-Mail-Adresse wird nicht veröffentlicht. Erforderliche Felder sind mit * markiert.

Diese Website verwendet Akismet, um Spam zu reduzieren. Erfahre mehr darüber, wie deine Kommentardaten verarbeitet werden.

%d Bloggern gefällt das: